Faktum är att innan papper uppfanns gjordes faktiskt "brunt papper" av kalvskinn. I dagsläget används detta "bruna papper" bara för att göra trummor. Nuvarande kraftpapper tillverkas kemiskt av träfibrer från barrträd, läggs sedan i en visp för vispning, tillsats av lim och färg, och slutligen papper i en pappersmaskin. Vi brukade kalla det veläng för att det var gulbrun till färgen och för att det var så segt att det liknade kohud.

Produktionsmetoden för kraftpapper skiljer sig inte från den för vanligt papper, men träfibern som används för att tillverka kraftpapper är längre, och vid tillagning av ved behandlas träet med kaustiksoda eller alkalisulfid och annat kemiska substanser. Den kemiska verkan är mild och skadan på träfiberns ursprungliga styrka är liten. Detta massapapper är tätt bundet till fibrerna och bryts inte lätt, så hantverkspapper är starkare än vanligt papper. Eftersom hantverkspapper är starkt och inte absorberar vatten lätt, används det ofta som förpackningspapper.

I produktionsprocessen är det inte så stor skillnad mellan kraftpapper och vanligt papper. Det viktigaste är att den använder barrträ som råvara. Dess fibrer är längre än andra växtfibrer, och molekylerna binder tätare till varandra.

För att bibehålla styrkan hos kraftpapper under produktionen bör starka hanteringsförhållanden undvikas under massaframställning och blekning för att undvika att skada fibrerna. Som ett resultat ser vi brunt papper, inte vitt. Dessutom kommer hantverkspappret i produktionsprocessen också att tillsätta lim för att öka styrkan. Allt detta gör hantverkspapper starkare än vanligt papper.